Ruccolapesto

Här om dagen gjorde jag en riktigt god pesto som innehåller rostade solrosfrön istället för pinjenötter och ruccola i stället för basilika.

Jag odlar ruccola i min trädgård och på ett ställe har den växt sig väldigt stor, troligtvis på grund av vårt Bokashi-avfall. Ruccolabladen är i mitt tycke lite för grova och behöver finstrimlas för att göra sig som kryddsättning i en blandsallad. Det går med andra ord inte åt så mycket. Men så slår det mig att jag borde kunna göra pesto på bladen och börjar googla, och hittar ett recept på Lollos Matblogg.

Eftersom jag har svårt att strikt följa recept och redan från början har så mycket ruccola dubblar jag mängderna i receptet, sedan modifierar jag ytterligare lite. Jag struntar i svartpeppar eftersom jag får halsbränna av det, och ersätter den inte heller med något annat som ger sting. Ruccolan är i sig pepprig och kan räcka, tänker jag. Därefter delar jag upp oljemängden på två olika oljor, både olivolja och rapsolja. Jag tycker att smaken från olivoljan kan bli för dominant och när jag gör vinägrett balanserar jag gärna upp den med någon mer neutral olja. Den här gången blir det rapsolja, inte kallpressad som jag tycker är alldeles för bitter, utan en mild avsedd för matlagning, stekning och bakning. Resultatet blir till slut en smakrik och riktigt god pesto.

Min ruccolapesto innehåller:
100 gram rostade solroskärnor
70 gram ruccola, egenodlad den här gången
2 vitlöksklyftor
1 tesked salt
100 gram riven smakrik ost (jag använder en ost som heter Smörgåsost gjord av Norrmejerier, men ser på deras hemsida, bland tillfälliga partier, att den finns i fler olika sorter. Den här torde vara av västerbottenstyp).
2 deciliter olivolja
1 deciliter rapsolja

Jag börjar med att rosta solroskärnor i stekpanna, det tar en stund och man bör röra ofta så att de inte bränns. Sedan mixas de tillsammans med ruccola, vitlök, salt och två tredjedelar av olja. Därefter tillsätter jag den rivna osten och fortsätter mixa. Med mixerstav ska tilläggas, samtidigt som jag höjer ett varnande finger. För ganska snart blir massan alldeles för varm, säkert på grund av klen och överhettad motor i mixerstaven. Osten klibbar ihop sig och vägrar blanda sig med oljan. Jag häller på resten av oljan i förhoppning att det ska blandas. Först verkar det fungera, men ganska snart separerar det sig. Igen. Suck!

Jag blir först riktigt missnöjd eftersom jag ska ta med peston till våra kära grannar, dit vi är bjudna på grillafton. Men efter avsmakning är jag ändå tillräckligt nöjd för att ta med en tredjedel av den tjocka peston. Den är i alla fall bredbar och faktiskt inte extremt energität nu när oljan inte vill blanda sig. Till detta bakar jag fröknäcke och tar med (recept kommer i senare inlägg).

Resten av peston ställs i kylskåpet. Oljan som har blivit vackert grön får också vara kvar. Dagen efter, när allt håller samma temperatur, blandas allt enkelt bara med en gaffel.