Så här bor vi

Huset som vi hyr är stort och med mycket rymd. Utsidan ger ett kolonialt intryck med verandor på båda våningarna som hålls upp av pelare.

Entrén består av dubbeldörrar med vackert snidade drakar, ett mönster som även går igen på husets alla innerdörrar.

När man öppnar dörren och går in möts man av ett kompassliknande mönster i golvet och en trappa som leder upp till ovanvåningen.

Till höger om entrén finns en soffgrupp med två soffor och ett bord samt en tv-möbel. Till vänster står ett stort matbord med plats för några fler personer än de sex stolar som är placerade runt om. Vid bardisken serveras ofta frukosten de dagar då barnen ska iväg till skolan. På bottenvåningen finns också köket, en klädkammare eller kanske snarare förråd, en gästtoalett och ett gästrum med eget badrum. Där kommer vi husera äldsta dottern när hon kommer och hälsar på.

Köket använder vi ganska flitigt och äter kanske bara ute två-tre gånger i veckan. Att det inte blir oftare beror mest på lättja. Det är så vansinnigt skönt att inte behöva göra sig i ordning inför middagen. Man kan sitta i sitt sladdriga gamla linne och dassiga mjukisshorts, lite halvsvettig efter en dag på stranden eller ute på stan, utan att störa någon. Dessutom är det skojigt att improvisera utifrån nya förutsättningar också. Inte så att vi provar en massa främmande råvaror, men det i alla fall annorlunda än hemma. Maten lagas på gasspis till exempel.

Det finns en jättefin restaurangen som bara ligger några hundra meter från vår grind. Om vi inte orkar laga mat själva kan vi hämta hem mat därifrån eller går vi dit och sätta oss. En vardagsmiddag för fem personer går lös på någonstans mellan tre- och fyrahundra bath. Om vi lyxar till det och avslutar måltiden med en varsin glasskula kommer vi sällan upp i femhundra. Det innebär alltså att vi kan äta gott på restaurang för cirka hundra kronor för oss fem som är här just nu.

På ovanvåningen finns tre sovrum, varav ett är gigantiskt. Där håller jag och maken till. Till detta gigantiska sovrum hör ett eget badrum som jag och maken delar med pojkarna. I hallen som förbinder våra tre sovrum finns ytterligare ett badrum som dottern får ha för sig själv, för en gång skull. Hemma trängs hon med småbröder och föräldrar, medan äldsta systern åtnjuter ett eget.

På ovanvåningen finns också en klädkammare där familjen, som äger och hyr ut huset till oss, har sina privata ägodelar.


Huset står i ett omgärdat område tillsammans med 14 likartade hus. Alla har inte ovanvåning, men byggnadsstilen och husens fasad- och takfärg är desamma. Även staket och grindar runt gårdarna är likartade. Området är det man kallar för grindsamhälle, eller gated community.

Det vill säga, det är omgärdat av höga murar och grindar och bevakas dygnet runt, vilket ger mig kluvna känslor. Å ena sidan känns det väldigt tryggt. Vi vågar låta barnen gå till den gemensamma poolen när de vill utan att oroa oss för annat än att de ska bli osams. Å andra sidan spär det på känslor av främlingskap - vi eller dom, rik eller fattig, västerlänning eller asiat.

Å tredje sidan gör turismnäringens pengar en hel del gott också, i ett land som på mindre än tjugo år gått från bondesamhälle till kunskapssamhälle. Maken citerade här om dagen ur en tidning att det bor cirka 20 000 svenskar i Thailand, varav de flesta har spenderat omkring en miljon var på sina repektive boenden. Jag har inte läst artikeln själv, men helt orimligt låter det inte.