Jag har fuskat

Det är så otroligt slitsamt att ta bort grässvål. Tidigare i höst slet jag, så att svetten droppade, med att utöka en rabatt. Den som för övrigt är i bakgrunden på första bilden nedan. I alla fall så har jag dragit mig för att verkställa en av mina rabattplaner just på grund av slitet. Men så i helgen kom jag på. Jag kan ju fuska.

I flera veckor har några mellanstora plantor av daggkåpa stått i hinkar. Jag grävde upp dem tidigare i höst när jag gallrade i andra rabatter. Sedan dess har de stackars växterna nästan stått och drunknat i sina hinkar, och bara längtat efter att få komma i jord.

Rabatten som jag har velat utöka består i princip bara av en japansk plymspirea. Några pingstliljor finns också i rabatten. Och en rönn som jag hittade i vår häck för några år sedan och som bara är någon decimeter än. Men framför allt är det den japanska plymspireans rabatt. Växten är egentligen jättefin men den får sällan visa det. För just när blommorna börjar slå ut kommer sensommarens regn och blåst. Plymerna blir tyngda av regndroppar och hänger sedan ända ner mot marken istället för att stolt stå upp och vaja i vinden.

Därför ville jag sätta flera av mina daggkåpor längs ena rundningen av plymspirean för att stötta upp. Men jag hade verkligen inte lust att ta bort allt gräs för utöka min rabatt och hade därför förlikat mig med att det helt enkelt inte skulle bli gjort. Men så i helgen kom inspirationen.

Jag gräver helt enkelt bara hål för plantorna och låter resten av gräset vara kvar. Jag har tidigare noterat att daggkåpor blir både stora och massiva. De kommer att breda ut sig över gräset och inom något år har det tynat bort och dött.

Om gräset nästa sommar verkar för livskraftigt kommer jag att täcka det med fuktiga tidningar, markväv och sedan täckbark. På så sätt blir det totalt mörkt och helt omöjligt för gräset att växa och inom ett par år är det helt borta. Då har jag mer yta att jobba med och kan sätta vårlökar mellan daggkåporna.