tisdag 18 november 2014

Naturens iskonst

Smältvatten droppar från taket ner på grenar av busksly där det fryser till igen.

  
Likt frysta löften om en kommande vår ligger knopparna inbäddade i is.


 Förra hösten kom frosten innan vattnet i regnvattentunnan tömdes.


Ett skal av is bildar en lykta med solens strålar som ljuskälla.


lördag 8 november 2014

Melbourne memories

Vill minnas resan till Melbourne med några bilder till.

Cape Woolamai Surf Beach i motljus.

Busschauffören tycker att Grand Prix Circuit är en sevärdhet. Foto tas genom bussfönstret för att visa maken som är road av Formel 1. Sedan visade det sig att det här är en bana för motorcyklar.
Jag hade hellre stannat längre hos koalorna.

Födelsedagsbrunch med mina älskade flickor.

Födelsedagsdrink längst upp på 55:e våningen på the Lui Bar.

Fantastisk utsikt.

 Flyger över Ayers Rock på vägen hem.


Bye bye Melbourne.

Bye bye Australia.

onsdag 5 november 2014

Det räcker att finnas till

Redan vid nyår formulerade jag några regler för det här året, för att hjälpa mig att må bättre.

Så här sa jag till mig själv.
Jag ska inte vara flexibel.
Jag ska göra en sak i taget.
Jag ska belöna mig regelbundet.
Jag ska vila ofta.
För det jag kan bestämma, ska jag också själv bestämma över.
Jag har skrivit om det tidigare, att jag hamnar i depression emellanåt. Jag har förstått att jag är en sån där stark-skör person som ångar på i full fart tills en träffar väggen. Brinner ut. Hamnar i diket.

För ungefär ett år sedan var det dags igen och jag försökte länge tillfriskna genom att bara jobba mindre. Alltså min enda åtgärd var att vara deltidssjukskriven. Men till slut var jag så djupt nere i depression att jag blev tvungen att börja medicinera igen. Då hade jag kämpat i nästan ett halvår med att försöka vila mig i form. På deltid. Till en början kändes det som ett misslyckande att ta tabletterna, men det var depressionen som talade. Idag har jag accepterat att de behövs för att hålla själen, eller om det är kemin, i balans. Om det är för evigt eller inte, det får framtiden visa.

Jag är stresskänslig också. Min stress beror nästan uteslutande på mina inre krav, mina föreställningar och förväntningar på mig själv. Inte på att någon annan säger att jag inte räcker till, inte levererar tillräckligt snabbt och bra eller inte är smart nog. Så jag håller på att programmera om mina tankebanor. Jag har vid olika tillfällen träffat beteendevetare som visat mig verktyg att hantera stress. Men det är ju så att bara för att en har en hammare i handen är det inte säkert att en vet hur en ska använda den. Nu försöker jag använda mig av verktygen och har formulerat några tankekort som broms och vägledning när jag börjar stressa upp mig.

När jag blir stressad ska jag vara sann mot mig själv
Jag ska lyssna på vad kroppen och själen säger. Stela axlar, värkande magsäck, orolig mage, svårt att somna, vakna på natten, svårt att fatta beslut, allmän oroskänsla. Allt det är tecken på att jag inte mår bra.

När jag är stressad ska jag inte vara flexibel.
På arbetet planerar jag mina arbetsuppgifter - jag kan välja tre uppgifter per tidsperiod (dag/vecka/månad/år beroende på omfattning) och prioritera dem. Bara riktigt akuta händelser går före. Om överordnad kräver att en annan uppgift ska göras så får denne även förhålla sig till min listan över uppgifter och därmed besluta vilka som får vänta.

När jag känner mig stressad kan jag tänka att det finns tid. I morgon till exempel.

Och inte minst tänka på Tomas Sjödins ord ur Det händer när du vilar:

"Det räcker att finnas till, allt annat är bonus"



tisdag 4 november 2014

Koalor och annat

Även om vi har varit hemma en tid redan så tänker jag visa lite bilder på andra sevärdheter som ingick i turen till pingvinparaden på Phillip Island.

Första stopp är Moonlit Sanctuary där vi mot en extra avgift kommer i klapp-kontakt med en bedårande koala. En koala sover nästan dygnet runt, bajsar med eukalyptusdoft och har en silkeslen päls. Enligt djurskötaren är det förbjudet för allmänheten att lyfta och bära koalor. Jag föreställer mig att det är för att förhindra illegal handel med levande eller döda koalor. Innan vi släpps in i hägnet blir vi instruerade var vi får klappa. Rygg och armar är okej, men absolut inte framför öronen och i ansiktet på grund av infektionskänslighet hos arten.


I parken finns även en wombat i ett litet hägn och flera frigående wallabies. Om man köper en påse djurgodis kan man mata dem direkt ur handen och kanske även passa på att klappa. Vi nöjer oss med att fotografera på lite avstånd.


Nästa stopp är Churchill Island med historia från europeiska bosättare på ön.

 

Sista stopp innan pingvinparaden är Cape Woolamai Surf Beach, där man ska kunna se sälar. Men just den här dagen sågs inga sälar till, däremot var stället välbesökt av häckande måsar.


Däremellan görs även en snabb visit på Koala Conservation Centre där man aktivt jobbar för att få en friskare stam av koalor. Klamydia är nämligen en vanligt sjukdom bland dessa djur och den sprids på samma sätt som mellan människor. Oftast leder sjukdomen till döden men först tappar koalan synen. På centret har man höga hinder så att inga utomstående och eventuellt sjuka koalor ska kunna flytta in. Endast kontrollerade och friska djur är välkomna.

Vi går längs spångar högt ovanför marken för att komma närmare koalorna där de äter och sover i trädtopparna.

söndag 12 oktober 2014

Pingvinparad

Idag åker E-girl och jag på en arrangerad tur med buss till Phillip Island.


Slutdestinationen är pingvinparaden där små pingviner kommer upp på land efter en heldag till havs i jakt på fisk.


Guiden berättar att dessa pingviner egentligen är solitärer, men för att säkra överlevnaden samlas de utanför kusten lagom till skymning för att tillsammans vandra upp på land till sina bohålor. I skydd av mörkret och i grupp är risken mindre att lille Pingu blir ett byte för rovdjur. För att ta sig till sina bohålor i marken måste de ta sig upp för en minst tio meter hög klippa. Men det verkar vara easy peasy för dem.

Det råder fotoförbud på området så den här bilden är saxad från deras webbsida Phillip Island Nature Parks Australia.


Man säger att det är förbjudet att fotografera för att pingvinerna kan bli förvirrade av blixtar, tappa orienteringen till sina bohålor och att deras ögon kan ta skada eftersom de har kopplat på nattseende. Men jag tänker också att de vill upprätthålla någon slags exclusivitet, eftersom man borde kunna ta bilder utan blixt. Det finns nämligen små lampor längs med spångarna där vi människor är hänvisade till att gå. Och när väl pingvinerna har tagit sig upp för klippan vaggar de på upptrampade stigar utmed dessa spångar.

Även om jag ifrågasätter fotoförbudet en aning, så skulle jag ändå aldrig vilja bryta mot det. Tyvärr ser man, trots upprepad information på både engelska och två asiatiska språk, giriga turister med mobilkamera, ipad och exklusiv systemkamera som försöker sneaka sig till några hemliga fotografier. Därför finns vakter som bevakar. Och därför råder totalt fotoförbud.

lördag 11 oktober 2014

Lungt turistande

I ett par dagar har tempot varit lägre och vi gör saker på olika håll. Jag går till Queen Viktoria Market ena dagen. Den andra åker jag gratis turistspårvagn runt halva stan...


...besöker St Paul's Cathedral (jo det finns en sådan i Melbourne också)...


...och strosar runt lite på Federation Square för att hitta en free wifi-spot. Den finns men har inte tillräcklig bredd för att jag ska bli uppkopplad.


Hotellen jag har valt har fri wifi, men när man är van att kunna söka på webben närsomhelst och varsomhelst så känner en sig begränsad ändå. Helt plötsligt måste en planerara och tänka i förväg. Nyttigt ändå!

På eftermiddagen möts vi upp för käk, dumplings i China Town står på menyn.





torsdag 9 oktober 2014

Dag 3 GOR

 
Vi tar vägen om Californian redwood-skogen där vi anlänger precis samtidigt som en australisk skolklass med livliga barn i 10-årsåldern. "Det var den naturfriden" tänker jag, men det kommer på skam. När vi går en bit in i skogen absorberas barnens röster helt av alla träd.
 


Det är hissnande att titta rakt upp, jag kan inte ens bedöma hur höga träden är. Enligt wikipedia kan de dock bli upp över 100 meter höga, men mer vanligt är 60 meter.


 
 

tisdag 7 oktober 2014

Dag 2 GOR

Från Apollo Bay åker vi vidare mot Port Campbell. Planen är att vi ska vika av norrut mot Beech Forrest för att få se Readwoods, men naturen vill annat. Efter en kort bit måste vi vända på grund av ett träd som vält över vägen.


Istället forstätter vi öster ut och viker därefter av söderut mot Cape Otway där den södraste punkten i Australien ligger. På håll syns fyren på Cape Otway lighthousestation. För att få komma ända fram till och upp i fyren måste man betalal inträde.

 
På sina ställen ser man stora områden med döda träd. Vet inte om det är havets vindar, sen vår eller djur som är orsaken till att de ser ut som skelett.
 
 
På väg mot fyren får vi se en koala högt upp i ett träd. En lite siluett av hopkurad koala avtecknar sig mot himlen.
 
 
På tillbakavägen från fyren får vi äntligen komma lite närmare. En koalahona med sin unge sitter fyra-fem meter upp i ett träd. Tyvärr är det svårt att få skarpa bilder med en zoomande mobilkamera. Men ändå, å så söta de är.


Efter undermålig lunch i Lavers Hill fortsätter resan västerut mot Port Campbell, men först två stopp till. Vid Gibson Steps tar vi oss via smala stentrappor ner till stranden för att på nära håll uppleva havets kraft.


 

Växtlighet längst klippvägen.

 
Kan bara konstatera att Stilla havet inte är särskilt stilla.

 
Dagens sista sevärdhet är Twelve Apostels strax väster om Gibson Steps.


Utsikt österut vid Twelve Aposteles mot Gibson Steps.

 
Apostlarna i motljus.
 

måndag 6 oktober 2014

GOR i bil

Idag beger vi oss ut på resa längst kusten sydväst om Melbourne. Sträckan är känd som Great Ocean Road och är verkligen naturskön. Vi hyr bil för att ha full frihet under turen. Tanken har hela tiden varit att dottern ska köra, eftersom hon har nästan ett års vana av att vistas i vänstertraffik. Men den planen kommer på skam då inga biluthyrningsfirmor hyr ut åt personer yngre än 21 år. Dottern är registrerad som medförare men inte ens det får hon alltså vara, så jag får vackert sätta mig i förarstolen och greppa ratten om det ska bli någon utflykt.

 
Naturligtvis är jag väldigt nervöst till att börja med, framför för att komma ut ur stan. Men efter bara några korsningar är vi uppe på rätt motorväg och allt flyter på bra. Som att köra på autobahn ungefär, fast på vänster sida. Under ett kort ögonblick ligger jag längst till höger i tron om att jag ligger i långsam-filen, men inser fort mitt misstag. När vi väl kommer till småbyar längs kusten känns det som att köra i Frankrike. Jag är verkligen glad för att jag har kört bil i andra länder än Sverige, även om de alla har varit på höger sida av vägen. Det ger en viss erfarenhet att falla tillbaka på. Nu ber jag bara till mina högre makter att det ska fortsätta gå bra de kommande två dagarna också.

Hittills har vi sett det stora vida stilla havet, ett vattenfall och vacker grönska. Och en känguru också. Lite fnissigt att äldsta dottern som alltså varit här i elva månader inte har sett en förrän nu och då var det lillasyster som såg den först.

söndag 5 oktober 2014

Till fots

Idag turistar jag till fots och på egen hand. Jag börjar med att uträtta ett ärende innan jag vänder tillbaka mot Yarra-floden. Jag korsar den och vandrar österut längs strandpromenaden som myllrar av helglediga människor.


Och naturligtvis hamnar jag i Melbournes botaniska trädgård. Den har funnits sedan mitten av 1800-talet om jag läser minnesstenen rätt.


Eftersom det är vår så är det mest grönska och bara få blommande blommor och buskar.


Söta små irisar...


...perlargonbuske tror jag...


 ...och rasslade vacker bambu.

Jag vill gå tillbaka nästa helg och se om blommorna har kommit längre. Och så vill jag gärna utforska det jag valde bort idag.